fredrikwelander: jag pratar med mig själv

döende blogg

2011-07-27T18:44:00.000+02:00

Den här bloggen är minst sagt döende. Just nu bloggar jag om flytt och livsbyte på na.se. Känns inte som att jag kommer återuppta det egna egobloggandet igen. Möjligen någon form av mer genomtänkta texter när jag kommer igång med mitt eget företagande på allvar i höst. Oklart. Snacka helst med mig på Facebook, twitter eller Google+ istället.

kommer ikapp

2011-05-18T17:07:00.000+02:00

det känns som att något kommer ikapp. ett iskallt tomt mörker spred sig i magen efter lunch och jag känner att jag måste fly undan en stund. om någon skulle blåsa på mig just nu känns det som att jag skulle skingras i tiotusen askflagor.

ett par månader har jag lagrat. nu när några av de saker jag skulle klara är klarade händer något. som känns läskigt.

vill vila lite.

förr och förrförr

2011-05-15T21:32:00.000+02:00

Nittio minuter in i rösträknandet för omvalen i Örebro och Västra Götaland känns det lite tragiskt. Lågt valdeltagande. Partier som vill ha det som förr och det där partiet som vill ha det som förrförr går framåt.

Utveckling?

en onsdagmorgon

2011-05-04T08:19:00.000+02:00

här sitter jag på ett café på kvarnbergsplan i huddinge. är skitarg, trött och står på någon slags gräns. måste få bocka av saker. idag. imorgon. stressen av att göra allt själv hela tiden har kommit ikapp. ska snart kasta mig iväg till ett möte i botkyrka. sen ett möte i stan. sen någon annanstans.

på en teve på väggen visar de tv4:s morgonsändningar.
så oerhört provocerande.
helvetet.

åh så bra

2011-05-03T21:40:00.002+02:00

fyrtio

2011-04-23T20:40:00.000+02:00

jag har fyllt fyrtio. lite som en gäspning bara. ett år till liksom. lite mer än halvvägs nu va?

wow liksom

2011-04-18T18:00:00.001+02:00

Det är sol. Varmt, skönt och förbaskat vackert när människorna börjar ta plats utomhus igen. Två finfina låtar har letat sig innanför mitt skinn. Hittade dem hos en av mina favoritbloggare, bondhustrun. Känns som att de här två låtarna kan få vara ledmotiven den här våren.

11 april 2011: Ångestbokslut

2011-04-11T13:24:00.001+02:00

Den sitter djupt inne i magen. Upp mot bröstet. Saken som får mig att må illa ibland, bli yr ibland eller alldeles matt. Den där saken som är en känsla. Men också faktum - ett symptom från kroppen. En signal som säger att månader höga nivåer av stresshormoner har ett pris. Att det är en dålig grej att leva med så mycket magsyra att illamåendet blir vardag och trycket över bröstet aldrig minskar.

Bit ihop, säger någon.
Det är fyrtioårskrisen, säger någon annan.
Nog nu, säger jag.

År av missbruk sätter spår. Mitt missbruk har varit inspiration och ambition. Förmågan att gå igång på spännande saker och jobba, jobba, jobba för att förverkliga dem till varje pris. Knappast en dålig grej. Så länge som jag själv kan kontrollera vägen framåt. Vilket jag nästan aldrig kan. Jag har jobbat i stora och komplexa organisationer. Där beslut inte fattas fort och positivt. Snarare långsamt och negativt. Där vägen framåt är full av kloka människor som går baklänges. Som fattar sina beslut utifrån vad de inte vill ska hända, snarare än vad de vill. Oftast på grund av de själva är beroende av andras beslut. I en miljö där misslyckandet ofta är monumentalt överdrivet. Där jag alldeles för ofta, för att ryggen fri, går baklänges liksom.

Jag fungerar inte så. Jag ser fantastiska möjligheter och vill ta mig och oss andra dit så fort och effektivt som möjligt. Vill våga. Inte fega. Det spelar ingen roll om det handlar om hur näringslivet kan bidra till en långsiktigt hållbar samhällsutveckling eller min tonårings tandreglering. Jag vill göra bra saker. Inte bara prata om dem. Det som inte blir bra går att göra om.

Det finns en teori om att människor som är fler än fem inte klarar av att fatta kloka beslut. Jag hörde Naturliga stegets Karl-Henrik Robért resonera kring det för något år sedan. Det ligger mycket i det. Att människor som blir för många slutar vara personliga. Att vi låter gruppens dynamik ta över. Tar roller, klär oss i masker. Slutar ta ansvar för våra egna tankar och beslut. Pekar på beslutsfattare istället. Diskuterar värdegrunder och system. Kräver ansvar av andra. Istället för att göra.

Det här är någon form av ångestbokslut. Jag kräver ansvar av mig själv.

De senaste tio åren har jag haft fantastiskt spännande jobb i Stockholm. På Guldäggsbelönad reklambyrå. Regeringskansliet. Tullverket. Huddinge kommun. Jag har mött inspirerande människor och gjort många saker. Konkurrerat. Kompletterat. Lärt mig viktiga saker. Men, frågan är om något av det jag gjort spelat någon roll. Gjort skillnad.

Kanske. Kanske inte.

Det finns ett enda sammanhang där jag gör skillnad på riktigt. Det är som pappa. Och som partner/bästis/make. Men eftersom jag lagt väldigt mycket energi på det där andra så har jag slutat göra skillnad för de som behöver det mest. Slutsumman sitter djupt inne i magen. Upp mot bröstet. En känsla av att jag aldrig räcker till. Inte på jobbet. Inte hemma. Jag bara finns. Fyller i mina papper, går på mina möten, betalar mina räkningar, skjutsar till matcherna och står i mina köer. Försöker vara som jag tror att andra förväntar sig. Äter Losec. Biter ihop. Blir tröttare. Jag spelar rollen som mig själv. Ganska dåligt.

Stopp. Det räcker. Det är dags att göra om.

Ikväll är det omvisning av huset vi ska lämna. Jag hoppas någon av alla de som tittat på det vill bo i det. Så jag kan lämna över det, vända och börja gå framåt. I en takt som passar. Tillsammans med de som vill följa med. Vägen går inte bara västerut, mot Örebro. Den framför allt mot ett enklare liv. Alla onödiga saker, tider och prylar ska bort. Jag ska göra rätt och vara ärlig. Mot och tillsammans med mina barn. Med henne jag älskar. Och massor av spännande människor som jag arbetar med eller kommer arbeta med.

För några dagar sedan berättade jag lite ytligt om de jobbiga känslor av stress och tvivel som jag upplever just nu för en klok person. Hon sa, som så många andra, att det kommer gå jättebra. Sen ställde hon en fråga: Vad är det värsta som kan hända? Jo, att du är glad i onödan en stund. Det tog ett par dagar för mig att förstå vad hon menade. Den här måndagen förstår jag att jag blivit ensammast och oroligast i världen. Genom att gå runt och vara ängslig och rädd i onödan. Hela tiden.

Just den här måndagen måste jag påminna mig själv om det självklara. Det snurrar så vansinnigt just nu med tvära kast mellan känslor. Toppar och dalar. Tid till återhämtning finns inte. Det känns som jag har nått botten. Tillsammans med mina närmaste. Jag tar ett par djupa andetag. Skriver en text. Sätter punkt och gör ångestbokslut. Det räcker nu.

Livet är inte så svårt. Det är härligt och spännande. Fyllt av möten, kunskap och upplevelser. Jag öppnar upp för det. Det fanns en skönare version av mig. Så jag reclaimar mig själv nu. Då har jag dessutom en hel del bra saker att bidra med. Som kanske gör skillnad.

tvivel

2011-04-06T22:49:00.000+02:00

tvivel. jag hatar den känslan. och vad den gör med mig. just nu är den stark. jag tror att det som händer nu inte är bra. att jag tvingar på mina barn och deras mamma en förändring de inte vill ha.

ute i mörkret, på gräsmattan, har mäklaren satt ned skylten.
visning på söndag.

olika

2011-04-06T21:23:00.001+02:00

COOP Stuvsta. Klockan är 21:00. Jag står och betalar. Har köpt ett paket nyponsoppa, två liter yoghurt och fem drickyoghurtar. Väldigt nära mig, så nära att jag kan känna hans andedräkt i nacken, står en ung man. Han ska köpa en coca cola och en redbull.

Det känns som att vi är lika stressade.
Men ändå väldigt olika.

6 april 2011

2011-04-06T12:28:00.000+02:00

jag har aldrig varit mer säker på vad jag vill. hur jag vill förändra mitt liv. varför jag vill göra det. samtidigt känner jag mig pytteliten och ensammast i världen. när jag måste vara stor, stark och mjuk. jag borde vara barbapappa. men är bara jag.

hemnet

2011-03-30T20:34:00.000+02:00

Kom och köp. Ett fint hus. För någon annan än mig. Stabilt. Behagligt läge. Fina grannar. Allt den som vill ha eget hus i Stockholm kan begära.

ungefär så här är det

2011-03-29T21:46:00.002+02:00

arg

2011-03-26T17:34:00.000+01:00

helvetet 16:14 en lördag

2011-03-26T16:14:00.001+01:00

Jag ligger i soffan och är hysteriskt förbannad. Vi har ägnat hela dagen åt städning på övervåningen. Där finns två rum. Den minsta delen av huset. Resten av huset är kvar. Liksom utsidan. Måste röjas. På måndag eftermiddag kommer fotografen. Som ska ta bilderna till mäklaren. Då måste allt vara röjt. Vi jobbar efter principen att gömma. Den kommer funka skitbra fram till dess att fotografen åker hem. Då börjar vi om. Då ska vi röja på de ytor vi nu fyller upp. Så att besiktningsmannen som kommer på fredag morgon kan göra sitt jobb. Under tiden ska jag göra mitt jobb. Min kalender är övertrasserad och intecknad i varenda minut. Synd, eftersom jag skulle behöva ta ledigt för att hinna med huset. Överallt ligger skit i form av prylar, papper, verktyg, skräp, kanyler, blodsockermätstickor, papperstussar mina snoriga barn strör omkring sig, sladdar, laddare och spån efter gnagarna. Klockan fem ska det komma en hantverkare och kolla på taket. Han kommer istället för sin kollega som skulle kommit klockan tre. Jag har just kommit hem efter att ha slängt kartonger. Det tog en timme i bil att hitta en återvinningsstation där kartongcontainern inte var full. Alldeles nyss skulle jag ge Ella mellanmål. Hon ratade, som den primadonna hon är, alla mina menyförslag. Omeprazolen jag äter istället för Losec, eftersom de är billigare och har samma verksamma substans (enligt Apoteket) funkar inte, så det bränner och trycker hela vägen från magen upp till halsen. Huvudet spricker. Helvetesjävlaskitliv!!! Dö nån gång. Lämna mig ifred. Att hålla på med det här jävla tramset är idioti. Samma idioti som tagit mig hit. Försöket att vara någon annan än mig själv. Att göra sig av med det kostar. Förhoppningsvis inte för mycket. Just nu känns det som att varje vaken minut fram till fotografen kommer behöver tillägnas undangömmande av skräp. Och att varenda minut mellan fotografen och besiktningen kommer gå åt till att flytta på det där skräpet igen. Innan visningen behöver vi placera om det igen. När huset väl är sålt kanske vi kan slänga det. Istället för att flytta runt det. Jag vill slå sönder något. Känner mig som en liten pojke. Men måste agera som den man jag förväntas vara. Typ. Men den som vill får gärna skicka en smart missil rakt in i mitt hem. Ring gärna innan, så vi hinner lämna det först bara.

Tänk positivt. Andas. Lev här och nu. Det gör jag.

ny blogg

2011-03-23T21:53:00.000+01:00

Se där. En byline. Och en puff på löpet. Mina femton börjar nu. Genom en berättelse om ett nytt liv. Nerikes Allehanda och jag. Ett litet tag.

bombat

2011-03-22T09:32:00.000+01:00

Libyen. Det handlar om att se till att diktatorn och hans mannar inte kan använda luftrummet. Alltså har fransmannen, britten och amerikanen med hjälp av andra med bomber och granater sett till att diktatorn och hans mannar inte kan göra det. Använda luftrummet alltså. Flygplanen, luftvärnet och det där är helt enkelt förstört.

Då vaknar svensken. Journalister piskar upp någon slags mordisk stämning jag inte förstår. Så nu vill svensken också vara med och bomba lite. Skicka ned några JAS liksom. Vara med på festen. Döda några dumma.

Trots att britten, fransmannen och amerikanen redan konstaterat att uppdraget i stort sett är utfört.

Vad är det jag inte förstår? Varför vill mina landsmän skicka svenska flygplan och svenska piloter? Vad är grejen? Det här är ingen övning. Inget fyrverkeri. Det är riktiga människor som dödar varandra på order av andra människor. Ingen lek.

boktips

2011-03-19T11:26:00.000+01:00

Äntligen. Jag kan tipsa om en av de bästa böcker jag läst på länge. Och jag har läst den många gånger. Under några månader av hemligt arbete tillsammans med Fru 30+. Urval, formgivning, tryckbeställning... och lite annat. Hade jag massor av pengar skulle jag starta ett förlag bara för att få ge ut alla texterna som den här anonyme författaren producerar.

Jag både skrattar, skäms och får lite ont i magen. Det är min vän trettioplus som nu när han lämnar trettioplus-åldern fått några av sina bästa texter samlade i bokform. Fantastisk läsning. Texter hämtade från hans stora och välbesökta blogg.

En temperatur på samtiden. Från en horisont som liknar min egen. Rekommenderas varmt. Så köp den här.

lördag vecka tio

2011-03-12T13:25:00.000+01:00

Smärtan i bröstet och magen.
Smaken av syra bak i munnen.
Den dunkande pulsen i det tunna lagret mellan skallben och frisyr.
Svindelkänslorna.

Och en liten, liten krokus.

söndagkväll

2011-03-06T21:20:00.000+01:00

Kollar kalendern för imorgon. Pratar med mamma via Skype. Tar ett par djupa andetag. I tanken åtminstone. Det går fort nu. Mycket händer och ska hända. Vi skriver på ett kontrakt på en hyreslägenhet. Känns underbart. Anlitar mäklare för att sälja huset. Känns som att falla fritt i ett svart hål på något sätt. Det ska målas. Anlitas hantverkare. Visas hus. Skrivas kontrakt. För mig bara snurrar det. Vill inte höra talas om den processen förrän den är klar. Helst.

Jag tycker det är viktigare och mer inspirerande att leta skolor till barnen. Planera flytt. Fundera över hur jag ska fira min kommande fyrtioårsdag. Och såna saker. Arbete. Uppdragen. De spännande saker som jag vill göra.

Men precis som våren så är jag inte framme än. Det ska stressas ett par varv till. Men helgens finsbesök av Anna och Moa stryker under vad som är viktigt. Människorna jag tycker om. Och vill ha tid/råd att träffa oftare.

Så jag går och lägger mig nu. Och vaknar igen i juni nån gång.

fredagsmys

2011-03-04T22:10:00.000+01:00

Händelserik vecka. Minst sagt. Full fart på kontoret. Full fart på flyttprocessen. Mäklare vald. Skolor för Ella kontaktade. Magsyran har stigit till struphuvudet. Stora barnet har haft ett torftigt och uttorkat sportlov. Som vanligt. Men idag åkte hon och jag skidor ett par timmar i Flottsbro under eftermiddagen och kvällen. Det var skönt.

Dessutom finfrämmande av Anna och Moa. Ganska fredagsmysigt.

Två timmar västerut

2011-02-28T16:10:00.004+01:00

OK, vi har kommit ut. I sommar byter vi boplats. Jag och familjen lämnar Stuvsta, Huddinge och Stockholm. Eller rättare sagt, vi väljer att bo i Örebro. Anledningarna är många.

I grund och botten handlar det om att Camilla och jag inte känner oss hemma i våra egna liv. Vi vill ha mer tid över till att göra kloka och roliga saker. Själva, tillsammans och som familj. Ge våra barn bättre förutsättningar att växa upp och ha möjlighet att prova och upptäcka livet. Vi lockas av staden. Vill bo mitt i ett utbud av tjänster och varor. På en plats där det är en ständigt flöde av människor.

Vi vill jobba smartare. Lägga energi på rätt saker. Hela tiden. Inte undantagsvis. Kunna resa och visa barnen världen. Såna saker. Vi vill ge dem upplevelser av storstäder och andra länder. För att göra det behöver vi inte nödvändigtvis bo i en. Med allt vad det innebär.

Efter ett år av funderingar, diskussioner och avväganden har vi kommit fram till att Örebro är en plats som erbjuder oss goda möjligheter att göra de förändringar som behövs. Först behöver vi en bostad. En hyreslägenhet i ett centralt läge. Det håller på att lösa sig. Sen behöver vi hitta skolor där barnen trivs. Det börjar vi med nu.

Jobb? Jo vi behöver försörja oss. På ett smart sätt. Där har vi inte bestämt oss. Jag kan dessutom bara tala för mig själv. Troligen kommer jag helt eller delvis arbeta åt mig själv. Utveckla verksamheten i min lilla firma och erbjuda min kunskap och erfarenhet på konsultbasis.

Och det kommer jag göra där efterfrågan finns.

Huddinge och Stockholm är inte ett avslutat kapitel. Det är bara det att vi nu väljer att sätta ned bopålarna i en annan stad. Där vi tror förutsättningar för oss att leva som vi vill är bättre.

Två timmar västerut.

Där har vi också gemensamma vänner och ett sammanhang som (trots att vi vände det ryggen) aldrig försvunnit. Kloka, varma och företagsamma människor som jag vill träffa oftare. Jobba tillsammans med. Skratta och gråta med.

Om några dagar kommer jag börja blogga om den här processen på en annan plats. Då kommer jag berätta om den här förändringen stegvis. Resonera öppet och beskriva hur det går till. Från blanketter till känslor.

Utmaningarna är många. Framför allt när det gäller barnens känslor. Genom att göra så här utsätter vi de viktigaste människorna i livet för stora saker. Som inte alltid är helt lätta att förutse.

Spännande är det. Inspirerande. Och samtidigt ganska läskigt.

roligt

2011-02-23T15:50:00.000+01:00

botten

2011-02-20T10:29:00.002+01:00

ok. botten är nådd. den här helgen är klimax. nu kan det bara bli bättre. sorg och magsjuka. plus moms. upphöjt i tio.

uppför

2011-02-14T23:07:00.000+01:00

det skulle vara skönt med lite nedförsbacke som omväxling.

om att klippa håret.

2011-02-09T19:37:00.000+01:00

Jag tröttnade på att strunta i frisyren. Den blev lång och tjock. Jobbig. Så jag gjorde en akututryckning till frisören på torget. I mitt huvud hade jag bilden av Janove Ottesen från Skavlan i fredags. Snygg man, snygg frissa. Inspirerande. Rock, liksom.

Så jag förklarade för frisören, som jag för övrigt aldrig träffat förr, maskinkort nacke och sidor, polisonger kvar och längd kvar på huvudet för att kunna dra bakåt. Men inte som en bankir. Mer som Elvis. Hon förstod och gjorde jobbet bra. Tyckte jag. Förvisso såg jag mer ut som en popkille från åttiotalet när jag gick därifrån, men ärligt talat, frisören är aldrig bra på skulpterandet.

Det fixar jag själv.

Skönt uppskattande kommentarer från kollegor och jag kände mig het. Eftermiddagen gick, kul möten och sen dags att hämta hustrun. Uppskattande ord även där. Tillsammans åker vi för att hämta sexåringen. Hon utbrister:

PAPPA, DU SER UT SOM EN I EMD:n. (Efter ett par kontrollfrågor visar det sig att hon menar Snygg-Erik från Idol och EMD)

Men jag vill se ut som Janove. Okej. Rock. Är. Grejen. Jag har aldrig varit snygg. Men vill gärna försöka se lite tuff ut. Så om du träffar mig och vill ge mig några upplyftande ord om min nya frisyr. Säg gärna att jag ser ut som Janove Ottesen, han som sjunger i Kaizers Orchestra. Snälla?

freeze!

2011-02-08T17:43:00.000+01:00

Okej. Vi tar en kort paus. Jag har lite grejer jag behöver stöka undan. Om ni (resten av jordens befolkning) bara stannar upp en liten stund. Okej? Tar inte så lång tid.

Jaså, inte? Men vi kör väl på som vanligt då.

låst, stängt

2011-02-05T12:26:00.004+01:00

Det är en sån där dag. Vaknar lite pigg. Tänker att jag minsann idag ska hitta på något kul med familjen. Kollar igenom Stockholms och Huddinges utbud för dagen och konstaterar att allt handlar museala tillbakablickar, historisk onani och titta-barn-det-var-bättre-förr-övningar. Går på innebandyträning med lilla barnet och kommer hem.

Ingen vill något. Det är grått. Snöblandat regn börjar falla. Trassel har premiärhelg och det lockar alla familjer med små flickor. Biljetterna tokslut. Melodifestivalsäsongen börjar ikväll.

Det känns som att det här kommer sluta med städning, pannkaksstekning och kanske lite tvätt. Kul. Det finns stunder när jag hatar mitt liv. Vad jag har gjort av det och hur jag påverkar mina barn till att tro att det här är så det ska vara.

Livet i villadöden.

---

Uppföljning 17.56: Två maskiner tvättade och hängda. Höjdpunkten blev en tur till ICA Maxi Lindhagensplan. Ella fick en Bratzfilm. Jorå.

---

18:02: Sätter mig och jobbar nu.

Jag tror jag älskar Pär Johansson

2011-02-03T21:03:00.002+01:00

Idag lyssnade jag på Pär Johansson. Han höll ett föredrag på en stor konferens jag var på. Det var första gången jag hörde Pär. Jag undrar om jag någonsin hört en klokare person. Han får gärna bli diktator i mitt land. Det är inte ett dugg förvånande att det nu i vår kommer en film som handlar om honom och de människor han arbetar tillsammans med.

Alla borde lyssna på hans sommarprat från 29 juni 2010. Sluta prata värdegrund och gör saker istället. Lägg ned referensgrupperna. Se människor, möt människor och prata med människor. Då får vi gemensamma referenser och börjar kommunicera.

Precis så. Tack, bock och amen. Pär Johansson. Klokare blir det inte.

ljuset, livet

2011-02-02T09:09:00.000+01:00

Tidigt i morse satt jag i bilen tillsammans med lilla barnet och kärleken. Kände att morgonljuset som kommit tillbaka gör livet lättare. Väcker sköna känslor. Några minuter senare läser jag en väns statusuppdatering på Facebook och känner mig liten och obetydlig. Jag gör det när människor jag tycker om drabbas av för mig ofattbara hemskheter. När jag känner att jag vill vara Jesus och ställa allt tillrätta på en gång.

Men inser att jag bara är en människa. I en värld där allt fortsätter hända. Hela tiden.

bäst just nu

2011-01-30T20:20:00.000+01:00

2010 i min navel

2010-12-29T17:05:00.002+01:00

Gjorde en sån där navelskådande fråga/svar-övning. Utvecklingen sedan förra året är linjär rak och trenden är tydlig. På ett dåligt sätt.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Seglade från Gotland till Nynäshamn en skön sommarnatt i väldigt litet sällskap. Läskigt och stärkande. En katalysator. Tack Fredrik Berglund för möjligheten.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Nyårslöften är inte min grej.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja.

4. Dog någon som stod dig nära?
Ja.

5. Vilka länder besökte du?
Sverige, Danmark, Tyskland och Gotland.

6. Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?
Tid, lugn, eftertanke, känslor och liv utanför vardagen.

7. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
16 juni, då mina barn fyllde år. Igen. 30 oktober då min älskling fyllde år. Igen.

8. Vad var din största framgång 2010?
Att mina barn växer, utvecklas och mår ganska bra. Trots hets, stress och diabetes.

9. Största misstaget?
Att jag inte förändrat mitt liv på ett hållbart sätt. I år heller.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Tennisarmen gör ondare. Magen är sur. Psyket är lätt utmattat. Blodfetterna är fortfarande för höga och jag röker fortfarande samtidigt som jag jobbar hela tiden. Jag är sjuk/dum i huvudet.

11. Bästa köpet?
iPad. Julklappar till barnen. Tältet vi köpte i somras.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Boende. Alltid.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja, ganska många små små saker, stunder och känslor.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
Oklart. Jag tror det bara är musikrecensenter som kopplar ihop låtar med år. Jag kopplar ihop låtar med känslor. Men Nikola Sarcevics och Andreas Gregas album har jag lyssnat på med glädje ganska ofta.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Totalt sett ledsnare. Tyvärr.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Vilat. Skrattat. Träffats. Vilat. Läst.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Saker som jag bara gör trots att de inte bidrar till något annat än att de gör mig äldre och tröttare. Saker som inte gör skillnad. När jag tänker efter så känns det ganska ofta som allt jag gör är såna saker.

18. Hur tillbringade du julen 2010?
Hemma i huset i Stuvsta i sällskap med bara Camilla, Hanna och Ella. Slakt, behagligt och väldigt, väldigt avspänt.

19. Blev du kär i år?
Ja. Under rätt förutsättningar blir jag återkär i min älskling, livet, mina vänner och havet. Typ.

20. Favoritprogram på TV?
Har nästan helt slutat titta på TV. Men kollade och berördes av Inferno på SVT/UR.

21. Bästa boken du läst i år?
Där jag kommer ifrån - kriget mot förorten, av Per Wirtén.
Lilla Stjärna av John Ajvide Lindqvist.

22. Största musikaliska upptäckten?
Att mitt stora barn är grymt musikalisk och borde få bättre förutsättningar att spela musik. Och jag fick silver i SM för gatumusiker tillsammans med Arne, Henrik och Niklas - trots att vi aldrig någonsin spelat på gatan. En upptäckt på något sätt.

23. Något du önskade dig och fick?
Ett par underbara dagar vid havet.

24. Något du önskade dig men inte fick?
Jag har slutat önska mig saker. Men en hel radda förhoppningar slog inte in.

25. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Jobbade. Åt en tårta mina barn gjort.

26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Tid, kärlek, andrum, handlingskraft och såna små saker.

27. Vad fick dig att må bra?
Spännande möten med fina människor. Saker jag gjort som gav bra resultat. Dagar vid och på havet. Dagar på Gotland, tyska stränder och några få lugna juldagar hemma med de som betyder mest.

28. Vilken kändis var du mest sugen på?
Ingen jag kan komma på.

29. De bästa nya människorna du träffade?
Återupptagna kontakter med gamla vänner. Sköna människor jag lärt känna via jobbet. Åsså människor jag inte träffat IRL, men väl hängt med på Facebook, twitter eller olika forum/bloggar.

30. Vad har du för nyårslöften inför 2011?
Inga.

mitt wordlade jag just nu

2010-12-29T10:39:00.000+01:00

Först mitt CV. En blick bakåt. Kanske också en vägledning framåt.

Sen den senaste tidens bloggande. Känns lite som #FAIL.

I'll do it all, I'll do whatever you say, God has left me anyway

2010-12-28T20:43:00.000+01:00

Den här låten har berört mig mest. Av de låtar jag lärde känna 2010. Jävelåret med jävelhösten. Susanne Sundfør fångar känslan av hela skiten på sex minuter och nittion sekunder.

There are echoes in the garden is anybody listening
There are echoes lost in the garden is anybody listening
They whisper: The ones who are only living are the ones who are only dying

Fint? På allvar.

förändring

2010-12-27T15:39:00.000+01:00

läser en bok om människor som förändrade sina liv. som hoppade av knaset för att leva. läser tidningsartiklar om unga människor, främst kvinnor, i mitt land. människor som inte vill leva. har massor av tankar och känslor i kroppen. jävelhösten 2010 i något slags koncentrat. det känns som att en lång text vill ut. och att en förändring måste komma.

snart.

känslan

2010-12-26T15:58:00.000+01:00

efter ett par dagar i lugn och ro och sköna känslor kom den tillbaka. lite diskret, knappt märkbar, med likt förbannat tillbaka. känslan av att det inte räcker. att jag inte räcker till. jag hatar den känslan. försöker döda den. men lyckas inte riktigt.

förutsägbart episkt failande

2010-12-23T13:27:00.000+01:00

Någon skyller på det tyska skräckvädret. En annan på den polska snöchocken. Den tredje på superkylan från Ryssland. Jag ber ödmjukt att få peka ut den svenska aningslösheten. För trots kunskapen om att vår infrastruktur inte klarar vinterns påfrestningar och trots att vädret prognostiserats att bli så här hela veckan - ingen verkar ha lyssnat.

Så nu sitter människor på stillastående och utfrysta tåg. I bilköer på igensnöade vägar. På resecentrum. Troligen både stressade, uppgivna, frusna och frustrerade.

Jag tycker synd om de som har fastnat. Men, trots allt var just den här julens transportfailande väldigt förutsägbart. Så det känns oerhört skönt att ligga här hemma. Med allt klart. Det fanns en anledning till att vi valde bort resandet den här julen.

Hoppas alla som nu sitter fast kommer fram. Och får en skön julhelg. Det tänker jag ha. Bara ett moment som kan vara en aning osäkert återstår. En kort tur till och från Solna och kvällen-före-häng med den delen av min släkt som bor i Stockholm.

Tänker att vi klarar det.

#prataomdet

2010-12-16T19:13:00.000+01:00

Det börjar med att en fantastisk skribent börjar twittra om det jobbiga läget mellan okej och övergrepp. En annan följer efter. Sen formligen exploderar twitter av berättelser. Som är jobbiga att läsa. Trots att jag hela tiden vetat om att det är så här.

Män viktigare än kvinnor. Män äger kvinnor. Har alltid gjort. Men kan inte alltid få göra.

Idag har twitter varit en kanal som visat kraft. Men, det är inget mot den kraft de som skriver berättelser med hashtaggen #prataomdet visar. En blogg på temat har precis öppnat.

Jag är ledsen, arg, vill döda något eller någon. Samtidigt som jag försöker rannsaka min egen historia. Fundera på hur jag gjort och gör. Inte bara när det gäller sex. Utan allt.

Läs. Fundera. Många av de som skriver på twitter kommer försöka få texter publicerade i mer traditionella kanaler. Om det här inte kommer märkas kommande vecka är det väldigt avslöjande om samhället vi lever i. Det här är transparens när det är som bäst.

Så just idag känns den där rödtonade bilden på Assange som gör v-tecken i en fångtransport en aning provocerande.

om...

2010-12-15T13:39:00.000+01:00

...vi stänger av internet och slutar låta människor resa utomlands kanske Sverige kan bli som förr. Dessutom bör vi återgå till två kanaler på teven och tre på radion. Just nu känns det som att många längtar tillbaka till det samhället jag växte upp i.

En skönt totalitär demokrati. Ett folkhem. Där ordet mångfald inte fanns. Bara enfald.

dum och dummare

2010-12-13T16:12:00.002+01:00

jag blir trött. det brusar högt. diskussionerna efter det som hände i hörnet Bryggargatan/Drottninggatan igår avlöser varandra. den ena dummare än den andra. jag förstår att människor behöver fundera, prata, avreagera, spekulera... och så där. men jag har svårt att acceptera den oerhört låga nivån. till och med P1 låter idag som sämsta formen av lokalradio. jag börjar tro att min trötthet och uppgivenhet på riktigt handlar om att det blir allt tydligare att väldigt många människor i landet jag bor i faktiskt har nollkoll och nollintresse av det som händer utanför kungarikets gränser.

jag ställer högre krav på kunskap och analys. åtminstone av de som har betalt för att leverera sådana i licensfinansierade medier.

det är mörkt. det är kallt. men framförallt dumt. nationalsången spelas på banjo. playback.

förändring

2010-12-12T18:07:00.000+01:00

om vi bara tar oss i mål. om julen kommer och vi är i form. då är det dags att rita om kartan. börja riva en värld och bygga upp en ny. en som inte gör ont. som inte skaver och bränns.

god morgon

2010-12-09T08:37:00.002+01:00

bråttom till skolan. köer för att komma över huddingevägen. köer för att komma tillbaka ut på huddingevägen. köer på huddingevägen. bråttom till camillas jobb. köar tillbaka. att starta varje morgon med bråttom och trängsel går inte. jag är trött på det.

nu terapikaffe på alfreds. med huvudvärk och alla tillbehör.

snälla tomten

2010-12-05T12:20:00.000+01:00

jag skulle behöva sova en vecka. kan jag få en kuvös, dropp och ett medicinskt framkallat komatillstånd i julklapp?

för sista gången fucking skivbolag

2010-12-02T21:50:00.002+01:00

För någon vecka sedan släppte tyska Polarkreis 18 sitt tredje album "Frei". Av någon anledning vill inte skivbolaget att den säljs utanför Tyskland. Finns på iTunes, men jag får inte köpa. Finns inte på Spotify. Inte på Grooveshark.

Jag blir vansinnig. Vill inte hitta en torrent. Vill bara att de här idiotiska beslutsfattarna hos skivbolagen byter jobb. Och att tomten ser till att jag får tag på de här låtarna.

Eftersom jag gillar bandet.

första advent

2010-11-28T15:12:00.002+01:00

sova ut
städa städ
skotta snö
betala räkning
skjuta upp
tvätta tvätt
pynta pynt
åka apotek
elda eld
duscha kropp
raka haka
förbereda jobb
vara trött
paja arm
tända ljus

sex gånger för mycket

2010-11-27T21:45:00.000+01:00

jag har passerat under den här saken sex gånger idag. den väcker oerhört många frågor om tillgång, efterfrågan, affärsmodeller, reklamplatsers värde, utformning och såna saker.

eller inte.

pappan och känslorna och stora barnet

2010-11-21T16:25:00.000+01:00

idag gjorde mitt stora barn mål igen. två stycken när hennes lag vann med 15-1. jag började matchen på bänken tillsammans med alla andra. men drog mig ned i ett hörn ganska omgående. sitter där och tar bilder med tele. dagens tanke är att fånga känslorna efter mål.

när hon gör sitt första knäpper jag tre bilder. tittar på dem i den lilla displayen. känner hur ögonen fylls upp på insidan. det är som att en liten spricka öppnas och känslor tvingar sig ut. jävelhösten 2010. hon kämpar med och mot sin egen kropp, betygshets, hormoner, vinnarskallar och den där förbannade diabetesen hela tiden. jag känner mig maktlös och energilös. som världens svagaste pappa. utan möjligheter att hjälpa, stötta och bidra med något alls egentligen.

men jag finner mig fort. lappar ihop den där sprickan och fortsätter fotografera. ensam i mitt hörn.

avgå!

2010-11-18T22:34:00.000+01:00

för övrigt tycker jag att den som kräver att någon annan ska avgå själv måste ta över. eller avgå i sin tur.

om...

2010-11-18T20:01:00.000+01:00

..jag varit något yngre och mer övertygad ideologiskt skulle jag söka det här jobbet.

EU-parlamentariker Carl Schlyter söker en informationssamordnare som ska ansvara för att söka, bearbeta och sprida information som är relevant för grön politik.

Frenetiskt.

dags att sluta blogga?

2010-11-18T19:11:00.000+01:00

när jag lade ned bloggen på min egen domän försvann alla läsare. börjar tro att det är dags att lämna bloggandet till andra och köra resten på Facebook, twitter och andra ställen.

livet just nu

2010-11-14T23:08:00.000+01:00

kollar blodsocker. funderar på insulindos. svarar på jobbfråga. går på möte. försöker hinna ikapp. svarar i telefon och funderar på ett blodsocker. och en insulindos. handlar livsmedel. lagar mat. diskar. kollar blodsocker. funderar på insulindos. svarar på jobbfråga. går på möte. försöker hinna ikapp. lite innebandy. svarar i telefon och funderar på ett blodsocker. och en insulindos. handlar livsmedel. lagar mat. diskar. kollar blodsocker. funderar på insulindos. svarar på jobbfråga. går på möte. försöker hinna ikapp. svarar i telefon och funderar på ett blodsocker. och en insulindos. handlar livsmedel. skjutsar till träning. lagar mat. diskar. kollar blodsocker. funderar på insulindos. svarar på jobbfråga. går på möte. försöker hinna ikapp. svarar i telefon och funderar på ett blodsocker. och en insulindos. handlar livsmedel. lagar mat. diskar. kollar blodsocker. funderar på insulindos. svarar på jobbfråga. går på möte. försöker hinna ikapp. svarar i telefon och funderar på ett blodsocker. och en insulindos. försöker hitta till någon idrottshall. handlar livsmedel. lagar mat. diskar. kollar blodsocker. funderar på insulindos. svarar på jobbfråga. går på möte. försöker hinna ikapp. svarar i telefon och funderar på ett blodsocker. och en insulindos. handlar livsmedel. lagar mat. diskar.

det skulle vara jätteskönt med bara fem minuter. fem minuter. av något annat.

pappor

2010-11-14T12:33:00.000+01:00

idag är det fars dag. om alla pappor i världen ägnade sig mer åt att vara just pappor tror jag världen skulle se annorlunda ut. pappor är bra.

socialdemokrati

2010-11-12T07:38:00.000+01:00

så länge ett antal människor sticker kniven i varandra offentligt och pratar om värderingar och idéer som om de vore ett eget väsen, en naturlag kallad Socialdemokratin, kommer de troligen inte lyckas vända på några nedåtgående trender.

politik bygger på idéer. idéer skapas, utvecklas och görs till verklighet av människor. och de som gör sitt parti större än människorna, som gör själva kollektivet till ett subjekt, är knappast de som kommer få andra människors förtroende.

det låter nämligen lite gammaldags. lite totalitärt. lite idéfattigt. kanske ett bra sätt att bygga ett samhälle för restriktion, men inte ett bra sätt att bygga ett samhälle för möjligheter.

titta framåt, inte bakåt, är mitt ödmjuka råd.

uppkopplat, ihopkopplat och oavkopplat

2010-11-08T22:05:00.000+01:00

lite för ofta noterar jag att kloka människor jag bryr mig om ifrågasätter sig själva. intalar sig själva att de inte duger. blir trötta av fel anledningar. bränner energi på fel saker. fastnar i situationer de är för bra för att fastna i.

de borde sluta med det.

för det är så deprimerande att läsa detta i mitt twitterflöde. på facebook och bloggar. samtidigt som människor som snicksnackar strunt och bygger en dålig värld mår finemang hela dagen.

samtiden, min tid

2010-11-07T22:09:00.000+01:00

min tid, just nu, präglas av en gigantisk paradox: vi kommunicerar allt mer och kunskap finns tillgänglig bara en googling eller en personlig kontakt bort. hela världens erfarenheter är inte längre bort än sju led. kreativa idéer delas.

ändå känns det som att dumheten aldrig varit mer utbredd och starkare. jag tror verkligen på det där med idiokratin. inte nödvändigtvis på samma sätt som mike judge.

men ändå.

det konstiga

2010-11-07T14:28:00.000+01:00

alltså, den här grejen med att amerikansk underättelsetjänst har koll på Sverige och svenskar. är det inte så att det konstiga i själva verket är att det finns människor som på allvar är förvånade?

livet: repetitionen

2010-10-31T19:00:00.000+01:00

sista kvällen hemma i Camillas föräldrahem för den här gången. en stor gård i norrbotten. ett par mil nordväst om Kalix. här har vi firat Camillas fyrtioårsdag i ett hus fyllt av värme, systrar, barn, kärlek, föräldrar, mat och mys. oerhört skönt. plus- och minusgrader har avlöst varann. solen har varit gulare än på länge. allt som allt väldigt skönt. imorgon börjar vi ta oss hemåt igen. till gråhets och konkurrens.

jag skulle kunna stanna en vecka till. eller ett år. att göra ingenting utom det som är viktigt är bra. så borde det vara jämt.

och så hoppas jag att svärfar, finfina Gunnar, hård som granit, flitig och varmsnäll så snabbt som möjligt återhämtar sig efter mötet med en isfläck under snö igår kväll. han halkade handlöst och slog sig rejält på den sida av höften han för inte allt för länge sedan bytte ut en utsliten höft. revbenen fick sig en rejäl kyss också. det slutade med ambulans till lasarettet och övernattning två nätter. det skrämde oss andra här i huset.

det finns ett sammanhang här. ett härligt sammanhang. som jag och mina barn mår bra i. även Camilla, som lämnat det här stället en gång i tiden, tror jag. livet.

istället för repetitionen.

programförklaring

2010-10-28T18:52:00.002+02:00

det här är nog en av de minst lästa och minst viktiga bloggarna som finns. men, jag skriver ju för mig själv så det är inte så konstigt.

ledsen

2010-10-26T11:07:00.000+02:00

har just lämnat barnen på skolan. vi startade dagen med årskontroll på diabetesmottagningen. bägge barnen kollades upp. finaste diabetesteamet tar emot oss på bästa sätt. inga akuta problem, men när jag sitter och pratar med doktorn och tittar på punkter, kurvor och diagram börjar jag falla fritt. ned mot botten. varje sånt här besök påminner mig om att vi har en femte medlem i vår familj. som äter energi och förstör. som vi försöker hålla på avstånd. utan framgång.

det här är min viktigaste uppgift i livet. att se till att mina barn växer upp och får en bra start på sina liv. med sin diabetes. jag fixar det inte på ett sätt som är okej. dagens resultat, och alla andra dagars resultat, talar om för mig att jag måste vara hemma mer. planera och se till att mina barn får äta bra mat och på tider som gör att blodsockret ligger bra. följa och planera doseringar av olika insulinsorter. se till att deras behandlingar utvecklas på ett bra sätt. jag måste sluta låtsas att jag kan göra det samtidigt som jag försöker vara en ambitiös anställd och kreativ fotograf.

jag måste göra om och göra rätt. men ser inga realistiska möjligheter att jobba mindre och vara mer pappa och diabeteschef. har helt enkelt inte råd. något mina barn kommer få betala priset för senare i livet. vilket ett par ganska omfattande studier av hur barn med diabetes klarar sig i skolan och senare på arbetsmarknaden visar.

jag gör aktivt fel val. det gör mig ledsen.

gonatt

2010-10-23T22:03:00.000+02:00

diabetesjävel

2010-10-23T18:57:00.000+02:00

match i hemmesta. mot värmdö. precis innan matchen vägrar hannas blodsocker gå upp till en avspänd nivå. trots att hon gör allt rätt. diabetesjävel. det är inte vad hon behöver nu när konkurrensen skärps överallt.

tiden går

2010-10-23T12:53:00.002+02:00

tiden går. jag är upptagen med vardag. hela tiden. också på helgerna. vi hörs.

kunskap gör skillnad

2010-10-18T20:31:00.000+02:00

ju mer jag lär mig desto ondare gör det i magen.

tvåtusentio

2010-10-17T20:22:00.002+02:00

dagens

2010-10-17T13:12:00.000+02:00

DAGENS VILL HA: Tid.
DAGENS KLÄDSEL: Svarta jeans, svart tröja.
DAGENS SMINK: Nej.
DAGENS FRISYR: Gömmer sig i en mössa.
DAGENS HÄNDELSE: Packar bort saker som hör till sommarhalvåret.
DAGENS LÅT: Alla ska i jorden, Stefan Sundström.
DAGENS PLANER: Tömma altanen, kolla stora barnets innebandy och träffa pappa.
DAGENS SAKNAD: Tiden som bara försvinner.
DAGENS DUMMASTE: Kylan.
DAGENS SJUKA: Diabetes. Varje dag.
DAGENS DROG: Nikotin och koffein.
DAGENS KRAM: Får jag nog av min pappa.
DAGENS PUSS: Ingen än så länge.
DAGENS KÖP: Är inte planerat.
DAGENS GODIS: Nej.
DAGENS HUMÖR: Ganska lobotomerat.

skratta med

2010-10-17T12:50:00.000+02:00

inatt satt jag tillsammans med Camilla och Hanna och tittade på pranksklipp. YouTube är en guldgruva för oss som tycker om att skratta med andra. allra bäst är de här iscensatta grejerna med stora grupper. alla mot en. eller det känns mer som alla med en.

oerhört smart. oerhört kul.

dom hade mycket att säga, men vad var det dom sa?

2010-10-16T17:31:00.000+02:00

jag har jobbat med kommunikation och samhällsutveckling ett bra tag nu. just idag vill jag sammanfatta mina erfarenheter i en frågeställning.

om vi lägger alla energi på att försöka få alla att uppfatta det vi har som unikt och bra, finns det då inte en ganska stor risk att glömmer göra något unikt och bra? det känns som att vi är ganska många som jobbar så hårt för att människor ska uppfatta saker som bra, så att vi glömmer göra saker som människor tycker är bra.

bilden av verkligheten har blivit viktigare än verkligheten själv. eller?

inferno

2010-10-14T21:47:00.000+02:00

tittade just på kunskapskanalens nya serie inferno. börjar fundera (igen) på vem som egentligen sätter gränsen mellan vem som är bipolär och vem som är känslomänniska.

en vanlig dag i min hjärna

2010-10-13T18:09:00.000+02:00

åkte till jobbet med tryck över bröstet och huvudvärk. i mitt huvud malde frågan "varför stressar jag på och skyfflar runt de enda människor i världen som verkligen älskar och behöver mig för att jag ska kunna åka till en plats och göra sysslor vem som helst kan göra och ingen egentligen bryr sig om?". en dålig start på morgonen med trötta och nollkolliga barn som grundades med en natts riktigt dålig sömn.

nu, lite mer än tio timmar senare tycker jag efter ett par riktigt inspirerande möten att jag har ett fantastiskt jobb. ställer mig och steker falukorv. trycket över bröstet har lättat lite. huvudvärken likaså.

men jag undrar fortfarande vad jag gör och varför?

trött

2010-10-11T21:49:00.000+02:00

jag börjar närma mig nån slags gräns för hur mycket jag klarar av att ta in och fundera över. jag är trött. jättetrött. finns en plats i vuxenkuvös nånstans? kan nån sätta mig i medicinskt framkallad koma? jag är inte bra nog för att vara vardagsmaskin, tonårspappa, diabetespappa, företagare, inspirerande kollega och mig själv känns det som.

är inte med i tävlingen. har ingen position att bevaka. vill bara försöka göra vad jag kan för att mina barn ska växa upp och få en bra start i sina liv.

hur svårt kan det vara?

alla ska i jorden, igen

2010-10-11T21:40:00.001+02:00

Dom säljer livet här på krita
Bara du pröjsar kan dom lita
På att du sliter ihop till ränta
dom kan sitta där och vänta
Tills dina knotor tvättas vita

Allt jag äger är ett lån
Allt jag har ska tagas från
Men ingen ränta ingen skuld
när jag ligger där i mull
Tillbaks till det som jag kom från

Allt och alla ska i jorden

Stefan Sundström har gjort den viktigaste låten just nu. Peppande på sitt eget lilla svarta sätt.

alla ska i jorden

2010-10-10T19:29:00.002+02:00

medveten närvaro

2010-10-07T21:28:00.000+02:00

Jag försöker lära mig det där med mindfulness, eller medveten närvaro. Idag fick jag chansen i en halvtimme mellan Västberga och Hornsberg. Jag var oerhört närvarande i stunden. Hela tiden.

Men, kände mig aldrig lyckligare.

vi gillar olika

2010-10-06T17:04:00.001+02:00

Hör på radion att EU ska ge Khadaffi och Libyen 500 miljoner för att se till att flyktingar från Afrika inte kommer till Europa. Ibland vill jag inte vara med längre. Jag är med och finansierar detta.

kommunalråd för hållbar utveckling

2010-10-06T16:58:00.003+02:00

Noterar att Värmdö kommun kommer styras av en koalition över blockgränserna. Det är bra. Kommunen kommer dessutom begåvas med ett kommunalråd med ansvar för hållbar utveckling. Det är ännu bättre.

ett vakuum

2010-10-06T15:09:00.003+02:00

jag fick döda den gamla bloggen. efter flera års samtalande med mig själv kom jag inte fram till något. så nu börjar jag om. en tom tillvaro. ett vakuum.